Shopping av kläder och sjukvård

Oj, vilken shopping idag. 4 par jeans, 8 skjortor och lika många t-shirts.

Köpte oxå en ultraläcker klocka av märket U-boat. Vad cool den är!

Hann även med en health screening på Bumrungrad International hospital. Har tidigare kört fulla program men i år tog jag snikvarianten (ca 500 kr). Har förut fått beröm av doktorn. "Very good heart and liver Sir". Hoppas resultaten ser bra ut även i år. Imorgon kommer doktorn att rabbla siffror och ge hälsotips :-)

Läs mer om Health screening programs på Bumrungrad international hospital.

Med ett Landsting som är skuldsatt upp över öronen blir nog sjukvård utomlands verklighet framöver för Svensson, såvida vi inte vill betala 75 kr i skatt på hundringen. Hemskt men kanske sant...

Kolla på listan hur mycket man får för 500 pix. Vad hade t.ex. en lungröntgen kostat i SWE? 20 000 kr?

Idag ser jag mig för i vilket skick stolarna befinner sig i ...

Nu drar jag på gratiskonsert på Central world! Bangkok rules! See ya!

//Anders Thorsell

Hej Gestapo och vilken j-vla smäll!

Jag skrev ett restips till mintur.se i höstas. Artikeln bästa baren i skyn har lästs av många tusen. Den länkade som huvudnyhet på sajten! En del läsare studsade dock på innehållet där jag prisar Vertigo som den bästa baren i Bangkok.

Axplock kommentarer:

Scirooco i State Tower är bra mycket bättre!!

För den som har bott i Bangkok under längre tid, kan bara säga att Banyan Tree är ingenting att se. För att vara Thailand, alldeles för dyrt. Maten är inget speciellt heller. Scirocco i State tower däremot är att rekommendera. Finns många och goda restauranter längst floden som är kanon. Vem vill betala de priserna för en utsikt?

Som tidigare kommentarer säger, State Tower är att rekommendera framför detta.

Said and done. Jag skulle utforska State tower och Sirocco. På med "finbyxor" och vitskjorta. Stopp direkt. Sir. Du måste lämna ryggsäcken. Suck - men jag har kamerautrustning där. Jag tänkte fota och göra reklam för ert place. No, and sir vi tillåter inga kamerastativ. Suck. Nu fick jag åka upp till 64:e våningen med händerna fulla av kameraobjektiv.

Var 3:e meter stod en glad Gestapoanställd och bugade och hälsade välkommen. Utsikten var mycket imponerande men när jag skulle starta plåtningen blev det livat.

Sir, vi tillåter bara bilder i baren. Ajaj, vilken besvikelse. Ni hade kunnat få gratisreklam av mig - men icke.

Beställde in den dyraste ölen någonsin i Thailand: 73 kr för 33 cl. Det var extremt trångt där uppe i baren. En del ivriga gäster sprang in i andra så att de ännu dyrare drinkarna flödade ut över golvet.

No Sir. No video! En irländare blev "Busted". Jag tog en snabb videosekvens med min systemkamera dock. Men men. Gestapometoder imponerar inte på mig oavsett hur bra utsikten är. Därför säger jag Vertigo grill and moon bar vs Sirocco, state tower: 5-2.
Vertigo avgår med segern!

Idag har jag shoppat loss. Sjukt bra priser på elektroniken. Ett 24-105 objektiv kostar 6800 kr här och 12 600 kr hemma. Får se om jag har råd...

Jag köpte en miniblixt idag, Canons minsta, en 270 ex. Pris i Thai: 950 kr. Pris i SWE, ca 1300-1400 kr. Sedan blev det diverse andra prylar, 16 gig minne, ca 500 kr, objektivväska 35 kr, motljusskydd till 50 mm 1.4, ca 200 kr.

Shoppade även hårt på klädfronten!

Ett besök på Suan Lum night bazaar hör till. Till min stora glädje sålde man Satay Kai, kycklingspett med jordnötssås. Min favvo! Lassade in 10 st. Still hungry! Skickade in 10 till. Drog samtidigt en Chang-öl. Sedan brakade det till! PANG! Stolen gick i bitar - alla fyra benen splittrades i atomer och flög åt alla håll!

Smällen hördes på långt håll. En fransman var först ut i räddningspatrullen. Hur gick det monseiur??? Well, jag klarade ölen, svarade jag lite yrt. Som tur var flög alla stolsben i bitar samtidigt och fallet blev inte så farligt. Jag nuddade nacken i marken men det värsta var chocken och 200 blickar på en Fat cat som simmar omkring på marken med en öl i näven. Haha. Pinsamt men också dråpligt. Den bjuder jag på!

//Anders Thorsell, Bangkok, Thailand.

To(l)ken rycker ut

Vilken härlig syn det måste ha varit på Suvarnabhumi International den 4:e. JAg klev av flyget och stegade iväg mot ett cybercafe när en desperat man ropar.

- Vi Russkie? Vi Russkie!!!!

- Näe, jag kommer från Sverige.

- Snälla du måste hjälpa mig. Den här thaigubben fattar ingen ryska och jag måste åka hem till Moskva idag.

"Thaigubben" från ground staff gjorde sitt bästa för att förklara att det inte fanns några direktflyg mer idag. Now you tell the Russian so!

Ojojoj. Det gick ganska knaggligt men rubelpoletten trillade ner till slut. Historien slutade med att thaigubben skulle traska iväg med ryssen för att hitta någon som kunde prata lite bättre ryska. Try Aeroflot! ropade jag och rusade vidare.

Har fortfarande skoj åt några mycket speciella saker:

1. Personalen på Hanoi Capital hotel höjde jag till skyarna i ett tidigare inlägg. Jag måste dock dra av 5 pinnar i slutbetyget eftersom de unisont klagade att jag inte hade betalat notan. Efter mycket grävande i kvittohögen hittade jag beviset och fyra pers. stod med "hakorna" i golvet. Oooops!

2. Holger! Holger har dreadlocks. Han är en cool traveller som vet allt. Han läser inte shitty guidebooks som Lonely planet. "Vill man ha reda på saker tar man reda på det själv". Det går tvärtemot min princip. Den säger att lokalbefolkningen alltid vet sämst. Lokalbefolkningen har inte en susning om vad som händer utanför deras gathörn. Men Holger vet bäst. Hans uppdrag i Vietnam var att hitta en fabrik som tillverkar kyrk-klockor. Det är nämligen intressant att höra olika klanger. Allt enligt Holger från Östberlin.

Han var nära att golva mig när jag hoppades på några sköna propagandeparader med pansarvagnar och flaggviftande under kommunistpartiets 80-årsdag. Hehe.

Och vad har nu detta med Thailand att göra? Svar: Inget.

Sitter i Jomtien beach nu och avvaktar resa till Bangkok. En ynka vecka kvar. Panikvarning!

Så ser avrundningen ut: Bangkok 8-13 feb. Kuala Lumpur 13-14 feb. London 14 feb.

Vi ses snart. Känns oerhört främmande med snökaos och tak som rasar in...

/Anders Thorsell

Kommunistpartiet 80 bast!

Kommunistpartiet fyller 80 år idag. Hurra! Det uppmärksammas med posters och annat propagandagodis över hela stan. Ho Chi Minhs mausoleum hade en juste inramning också av fanor med hammaren och skäran, partiets symbol.

På TV visas dokumentärer om PARTIET och i flera timmar har det varit konserter med sånger om PARTIET.

Enligt uppgift har vi slagit värmeredkord idag. Har tydligen aldrig varit varmare under partiets dag. Rekordnotering : +28 grader. Sist jag var här var det "kallt", ca 17 grader.

Imorgon bär det av till Bangkok. Ska bli skönt med lite mindre uppmärksamhet från skoputsare, cyklos, mctaxis och så vidare :-)

Helt perfekt längd på besöket i Hanoi!

Tack Martin!

Tack också till den helt fantastiska personalen på Hanoi capital hotel.

Anders: är du hungrig? Vill du äta med oss? Vill du ha frukt? Vill du ha te? Jag försökte betala för mig men det var helt omöjligt.

Bra rum, frukost, gratis internet. Kostar 20 USD/natt, ca 150 kr. MUMS! sa ekonomiansvarige. Har nog klarat mig på 250-300 kr per dag i Hanoi!

//Anders Thorsell, Hanoi, Vietnam.

Hälsovårdsmyndighetens fasa

Hälsovårdsmyndigheten skulle inte bli överlycklig av att se köttyxan på golvet i bråten där jag och "Martin - vår man i Hanoi" käkade igår. Martin berättade om en restaurang som lyckats skaffa billig lagring av köttet. Myndigheterna tyckte dock inte att bårhuset var den optimala platsen att lagra restaurangmat. YIKES!

Verkmästar'n i magen är nu i alla fall gladare än på länge. Aptiten var inte på topp under de sista dagarna i Pilipinas. En dag åt jag en halv QP Cheese - that's it. Kommer sakta in i matchen igen.

Igår gick vi på lokala lokaler och drack lokal öl till lokala priser. Fatölen börjar på ca 1.50 kr!

Ikväll ska jag hälsa på hemma hos mina värdar.

Stay tuned!

/Anders Thorsell, Hanoi, Vietnam.

LOST in Hanoi, season 3, episode 1

Manali, Cebu city Bangkok. I såna världsstäder hittar jag utan karta. Men tredje besöket i Hanoi är minst lika förvirrande som mitt första besök 2002. Gamla stan är ett virrvarr av labyrinter. Alla gator ser exakt likadana ut och heter ungefär likadant. Gatorna kan byta namn efter 20 meter och få ännu ett namn 20 meter längre bort. Eller vad sägs om att du vandrar omkring i två timmar och precis när du tror att du börjar komma fram då har du kommit till samma plats som du startade.

I give up. Jag kommer aldrig lära mig navigera i Hanoi. Martin som bott här i 4-5 år har också trubbel att hitta i gamla stan.

Igår kväll fick jag hjälp av en kassörska i en butik att hitta den sista biten. Hon lämnade kassan, följde med ut och visade fram till rätt gata :-) Min lilla gatstump är typ 20 meter "lång" och finns inte med på kartan...

Igår mötte jag upp med Martin och hans Vietnamesiska fru. Vi drog på en superpoppis restaurang och sedan vidare till ett kafe med bra vy över stan.

Martin har varit med en del på TV på sistone. Han har också spelat in en del reklamfilmer. Att han kan språket öppnar dörrar här.

Tydligen är det "wedding season" nu. Såg ett antal brudpar nere vid sjön. Där plåtades väldigt avancerade och "påkostade" bilder. Jag blev både imponerad och avis på bemanningen.

1. Stillbildsfotograf, 2. Reflexskärmshållare/koordinator. 3. Make up. 4. Videofotograf.

Sen blev jag också imponerad av fonderna som de har till förfogande här. En röd träbro, tempel, sjön och andra monument. Vad har jag som bröllopsfotograf i Sundsvall att kontra med? Kulturmagasinet? Skvadern? Kanske skulle börja fota här istället. :-) I vilket fall så tog jag en del bilder på brudparen och det blev fantastiskt bra bilder. Som vanligt säger jag: bilder kommer.

Trafiken är ett kapitel för sig. Tror det finns ca tre miljoner motorcyklar i stan och gatorna är inte breda. Där ska fotgängare som jag samsas med dessa tre miljoner fartdårar. Gäller att hålla koll.

Gårdagens argaste: En busschaffis som tutade järnet för att bilen framför honom stannade vid rött ljus...

Du skulle höra serenaden av tre miljoner tutor. Fascinerande!

Nu ska jag ut och köra street photo. Martin jobbar under dagen men vi ska höras ikväll.

Stay tuned!

/Anders Thorsell

Vietnam blocks Facebook

Vietnam blocks Facebook... :-(

////CENSORSHIP SUCKS...

Facebookskugga i Vietnam

Kommunisterna i Vietnam är rädda för kraftfulla "verktyg" som Facebook. Därför är sajten spärrad här. Hur ska jag klara mig utan FB i fyra dagar? Hehe.

Hade en juste flygning mellan Manila och Bangkok. Satt på rad 1 som vanligt och sträckte ut! Det mest dramatiska var när en 80-årig tant spydde ner toaletten, till värdinnornas stora fasa. Det gick åt en hel del plasthandskar och luftrenare där.

Jag tog ett kort stopp på ett flygplatshotell i Bangkok.
- Där är poolen om du vill använda den, sa receptionisten stolt. Klockan var 01 och jag hade precis berättat att jag skulle stiga upp kl. 05. Varför skulle jag bada nu?

Vid 11-tiden var jag på plats i Hanoi i den socialistiska republiken Vietnam. Jag bor på Hanoi Capital Hotel. Verkar vara ett riktigt bra ställe. Personalen är dundertrevlig. Väntar nu på min polare Martin Sigbjörn som bor här i Hanoi sedan ett par år tillbaka.

Kungväder nu. Hade tydligen varit kallt och regnigt tidigare men nu är det "just great"!

Denna stad är fylld av "photo-ops"! Bilder kommer...

Fragment:
Undrar fortfarande vem som stal min badbrallor i Boracay... En plånbok eller en kamera kan jag första är attraktiva men inte ett par sunkiga Adidas med ett par år på nacken

Sedan jag ekiperat uteliggare med mina kläder ämnade for Korea är min rygga nu 10 kilo lätt.

Stay tuned!

/Anders Thorsell, Hanoi, Vietnam

Shame on you mr Lars Nyberg

Hänger i Makati idag i finanskvarteren bland skyskraporna. Har tidigare haft stor respekt för Manila och fördomar om stan men jag trivs bra här. Allt håller högre klass än vad man kan tro. Trafiken kan dock vara extremt jobbig. Undrar hur många shoppinggallerior det finns i stan? Overkligt många.

Min Manilapolare Echo ska dyka upp på lunch snart. Sedan ska vi gå igenom bilderna från igår. Det var rätt kul att så många känner igen henne från Survivor Philippines. Kidsen plåtade friskt med sina mobilkameror. Echo! Are you Echo?

Känner mig inte fit for flying eftersom verkmästarn i magen är på ett eländigt humör. :-) Tuggar Imodium nu.

Och sist men inte minst får jag rikta en kraftig känga till Sveriges "ledande" mobiloperatör, Telia. Det finns ingen täckning här i metropolen Manila. Shame on you mr Lars Nyberg (VD).

/Anders Thorsell, Manila

Manila

Har tourat runt i Manila förstäder med Echo Caseres. Sen blev det en photoshoot i en park. Funkar fint att ta sig runt med tåg (MRT) i stan men det är väldigt packat under rush hour. En biljett kostar 1,50 - 2 kr. Taxi är inte mycket dyrare. Tror vi åkte i ca 1,5 timmar för totalt 28 kr. Boendet i Makati drar dock en del cash, ca 380 kr/natt.

Imorgon blir det en hästskift igen. Utcheckning 12. Avresa till flyglatsen ca 18. Manila - Bangkok kl. 21.30. Framme ca 00.30. Sedan flyg till Hanoi kl. 7. Pust.

Stay tuned!

/Anders Thorsell, Manila.

Leaving Bora - Hello Echo!

Studsade upp kl. 6. Kändes klart ovant att vara on the move igen. Har suttit still på Boracay i hela 15 dagar. Nytt personligt rekord. Har fått en hel den nya justa polare. Vet inte varför - men de flesta kommer från Manila. Friends for life.

Jag tog en mctaxi till färjan. Därefter en "riktig" buss till staden Kalibo. (Vägrar minibuss med Niki Lauda-förare). Sedan en mc-taxi till Kalibos flygplats. Där fick jag den värdefulla informationen att flygplatsen ligger exakt 14.44 meter över havet. Vad som är viktigare är att där finns en "riktig" landningsbana, inte en stump som i Caticlan/Boracay.

Vi drog iväg med Cebu pacifics turboprop ATR72:a med destination Manila. In i en taxi och vips var jag i Makati. Messade min kompis Echo Caseres (som varit med i Survivor Philippines, LOL). Jag hoppade in i ett tåg och mötte Echo på en restaurang i staden/stadsdelen Edsa. Imorgon ska vi ut och testfota lite porträtt för Echos portfolio. Hoppas det funkar :-) Det ska bli kul att plåta modellfoto!

Kommer att åka till staden/stadsdelen Quezon city och fota i en park som heter La mesa Ecopark. Bilder kommer framöver.

//Anders Thorsell, Manila, Filippinerna.


Echo Caseres.

Manila

Vet inte vad som hänt men helt plötsligt är det svenskar överallt här på Boracay. Det man hör det pratas om är det vanliga: hur mycket tjänar jag om jag tar hem si och så mycket alkohol. Det som de inte räknar med är att man bara får ha 10 kg. packning vid avgångarna från Caticlan/Boracay. Kan bli en dyr whiskey det där...

Den 28 ska jag åka båt till Caticlan och sedan minibuss till staden Kalibo för att där flyga till Manila. Det blir tre dagar i Filippinernas huvudstad och jag kommer att bo i stadsdelen Makati.

Kungväder i flera dagar nu!!!

//Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna.

Svettig inflygning

Det var mycket skönt att se lönen trilla in på kontot igår. Dock lite svårt att förklara detta för Filipinos.

- Idag har jag fått lön!

- Hur kan du få lön när du inte jobbar?

- Semesterersättning :-)

Som sagt har jag strimlat en del biljetter nu. Inte bra men jag hade frusit bort i Korea. Planer är till för att ändras på.

Svårt att välja tranportsätt upp till Manila härifrån Boracay.

Flyga härifrån går snabbt men är lite dyrare än att flyga från satden Kalibo. Landningsbanan här i Caticlan/Boracay är bara 750 meter. Kolla in de svettiga bilderna på Airliners.net som visar inflygningar till Caticlan/Boracay...

Inflygning 1. Cebu pacific. ATR72

Citat: Dangerously low, this ATR was actually in level flight when i viewed my sequence of shots, the white perimeter fence seen is approximately 3 feet in height, this aircraft only just cleared the fence to which i did not think at this moment would be possible. A Zest airline aircraft hit this fence only a couple of months earlier in a similar approach with persons injured on board.

Inflygning 2. Seair. Dornier 328.

Lite väl svettigt... Jag kommer istället att flyga från staden Kalibo som har en längre landningsbana. Takeoff till Manila den 28 januari.

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna.

Skicka hem pengar

Louella kränger milkshake på Paradiso restaurant. Hon ställer många nyfikna frågor som t.ex. hur mycket pengar jag skickar hem till mina föräldrar varje månad. Eh, nothing I am afraid - de får något som kallas pension.

Louella tjänar runt 1000 kr i månaden inklusive dricks. Hälften av pengarna skickar hon hem till "päronen". Rummet som hon hyr i Boracay kostar 250 kr i månaden. Restaurangen bjuder på lunch och frukost och tillhandahåller arbetskläder i två upplagor. Varje dag efter jobbet tvättar och stryker hon sina kläder. Om hon känner att hon har råd ringer hon sin son i hemstaden Iloilo. Om hon fick välja en plats i världen att besöka skulle hon åka till Dubai - och söka jobb. En liten inblick i vardagen.

Min vardag bestod av ett besök på Immigration. Nu är jag 500 kr fattigare men får stanna i Filippinerna till 5 mars om jag vill :-)

Träffade en amerikan som efter sju års trogen tjänst i Chicago nu äntligen kan ta TVÅ veckors sammanhängande semester. Han suckade djupt när jag berättade om mina NIO veckor.

Nu ska jag hugga en milkshake och svara på flera frågor från Louella och hennes superjusta och glada coworkers.

Kl. 17 blir det koll på solnedgången - som vanligt. Sir - you are here everyday!!!

/Anders Thorsell

Ny resplan - snabba ryck!!!

Good morning Vietnam! Adios Korea!

Jag fick äntligen tag i "Martin - Vår man i Hanoi - Sigbjörn" och han tyckte att jag ska droppa förbi. Sagt och gjort, jag bokade mina biljetter.

En snabb koll på vädret i Seoul gör att jag, lägger ner detta projekt. Det kommer att vara ca -13 grader den 28 januari... Här ryker en del pengar men det kan inte hjälpas - jag kan inte vandra omkring i sommarkläder i Seoul. Uppskattad temperatur i jan/feb. ska enligt statistiken vara 0 grader, inte -13!

MEN mitt visum i Filippinerna går ut den 25 januari så nu blir det ett besök på immigration office så snart de öppnar. Det är stängt under helgen. Struligt.

Men kort och gott blir det (nog) som följer: Jag stannar ett tag till på Boracay, flyger sedan till Manila kring den 28 januari. Den 30 januari flyger jag Manila-Bangkok och den 31 januari flyger jag Bangkok-Hanoi. 4 februari: Hanoi-Bangkok. Men det kanske hinner ändras :-)

Snabba ryck i resebranschen ibland :-)

/Anders Thorsell, Boracay

See you later Boracay!

Boracay - du vinner beachmatchen i år igen. Bästa stämning, strand och coolast klubbliv. Juice bar, Hey Jude! Summerplace, Cocomangas, Charlz bar och all underbar personal och Boracayians. Vi ses nästa vinter!

Det har varit sjukt skoj men samtidigt blir dagarna kopior av varandra. Jag måste lämna sofflocket...

Den 24 jan. åker jag till Kalibo. Den 25 jan. flyger jag Kalibo-Manila-Seoul. Där i Sydkorea är det SVINKALLT. Detta blir något att bita i med min sommarutrustning...

Stay tuned!

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna.

Bilder

Se nya bilder fran resan.

Foto: Anders Thorsell

---

21 megapixel

Detta är definitivt sista resan uten egen dator/netbook. Helt kört att ladda upp/ner bilder på de 21 megapixel som Canon EOS 5d mk2 levererar. Idag sänkte jag två burkar pga detta. Grinighet som tack från personalen :-)

Nåja, bilder kommer. Men nu blir det en repa på "byn" med några Boracay-buddies :-)

Kungväder två dagar i rad. Man tackar! Härligt att se Boracays klassiska solnedgång igen!

Hare fint!

/Anders Thorsell

Boracay i bilder

Ingen framgång med bilduppladdningen... Fick låna en kortläsare men allt jag fick ut av den var en elstöt. Aj...

Håll därför tillgodo med andra fantastiska bilder från Boracay.

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna.

The smart vodka babe

Personalchefen Vincent (se tidigare rapport) hittade en b-kandis pa stranden. Han bjod med tjejen att ga ut med oss.

Anna Charisse Yacapin heter den trevliga och utatriktade tjejen. Hon har varit med i Survivor Philippines. Det motsvarar ungefar Expedition Robinson.Eftersom det var hennes och Vincents sista kvall pa on skulle det festas till rejalt. Jag forstod vart det lutade nar "shotsen" rullade in. Anders - why are you not drinking like us? Jag svarade att kvallen/natten ar lang och tog en slurk ur min beer San Miguel.Vi lyssnade pa ett kanonbra liveband pa Bombom bar och "Robinson-bruden" som beskrivits som "the smart babe" blev tystare och tystare. Hon fick ge upp matchen till slut. Sverige-Filippinerna: 1-0.

Fakta om Anna Charisse Yacapin

Charisse was a member of the Jarakay Tribe of the Survivor Philippines. A 27 year old from Makati City. She is dubbed as the “Smart Babe". A product officer in a telecommunications company. A graduate from Ateneo de Manila University.

----------

Vader: Ganska kasst. Molnigt, blasigt och regnskurar. Ca +27.

Turister: Koreaner, Filipinos och ryssar.

/Anders Thorsell, Boracay.

Swedish girls

Sam varje år är stämningen kanon och det är lätt att träffa folk här på Boracay. En snubbe som jag brukar gå ut med heter Vincent och han jobbar som personalchef på snabbmatskedjan Jollibee i Manila. Kanonsnubbe!

Vi partade med några superblondiner från Gävle häromdagen och snacket går nu: Where are the Swedish girls? Have you seen the blonde girls? If you see the Swedish girls...

Vädret var bra när jag kom hit den 13 jan. men igår regnade det i flera timmar. Dessutom var det strömavbrott i 5-6 timmar. Då är det dieselgeneratorer som gäller - och ett satans liv :-)

Antar att jag tittar ut på Juice bar, som vanligt.

Fakta: På Ole restaurant får personalen väga max 49 kilo - annars får de kicken...

//Anders Thorsell

Kyla

Molnigt och lätt blåst. 27 grader i luften. Det känns "kallt".

Stannar på Boracay till 24 januari.

Hare fint!

/Anders

Bora

Vi börjar med en intelligent läsarfråga från Niklas Andersson.

Fråga: Är det varmt i Asien?

Svar: Jepp!

Svårt att skriva nåt vettigt från Boracay. Allt funkar! Kanonstrand och superbra party. Har kommit halvvägs på resan nu. Well. Still have time!

Har traffat justa "Aussie" som reser under ett ars tid. Las mer om Graham och Tracey och deras resa.

Kanske Kalibo imorgon. Festival...

//Anders Thorsell

Boracay

På flygplatsen i Cebu city nu. Väntar på flyg till Caticlan/Boracay.

Boracay fakta

Boracay är en tropisk ö som ligger i Filippinerna, strax norr om ön Panay. Boracay är ett av Filippinernas mest kända turistmål med cirka en halv miljon besökare varje år. Ön är drygt 7 kilometer lång och 2 kilometer bred. Den är känd för sin 3 kilometer långa sandstrand, kallad White Beach. Stranden anses vara en av de finaste i världen med sin kritvita sand och sitt kristallklara vatten.

Hotell och restauranger är till stor del samlade vid White Beach men det finns även hotell och restauranger utspridda på övriga delarna av ön. White Beach täcker en stor del av öns sydvästra sida och ligger ofta i lä till skillnad från den nordöstra sidan, som är populär bland vindsurfare då den erbjuder fina vindsurfarförhållanden. Boracay tillhör provinsen Aklan.

Filippinerna

Filippinerna är en av Asiens bäst bevarade hemligheter. Landets mer än 7 000 öar erbjuder något för alla smaker. Från Boracays vilda nattliv till Malapascuas lugn och Palawans orörda paradis.

/Vagabond.se

Hey Joe!

Anders Thorsell. Bilden togs i Santa Fe, Bantayan.

- Hey Joe!

- Hey Joe! Where are you going?

- Hey Joe! What's your name.

Där har du vanliga fraser som hörs på stan när jag är ute och rör mig.

Hey Joe - Bakgrund

The Filipinos are a very generous people. So generous, in fact, that if they don’t know your name, they will even give you a name – and that name is Joe. I am greeted in this way no less than 3 or 4 times in a day, coming from men and women both young and old: “Hey Joe!”

As many guide books will tell you, in many parts of the Philippines foreigners especially males of Caucasian decent (read: white dudes) will be greeted as “Joe” referring to the GIs (American soldiers) who had a presence here through World War II. “Finally, Filipinos have a unique greeting for male (and sometimes female) Westerners: ‘Hey Joe!’ (‘Hey Kano!’ is a less used variation). Both are hangovers from Word War II when the country was overrun by GI Joes or American soldiers (‘kano’ comes form Americano’) and are used ad nauseam.

“Philippines”, Lonely Planet, p. 63, Edition 8, 2009

Den 12 januari har jag helt tillägnat street photography. Cebu city är en helt okej stad att plåta i. Bilder kommer framöver.

Imorgon: Boracay.

/Anders Thorsell

Stadspuls!!!

Cebu city. Foto: Wikipedia.

Några fina citat:

Receptionisten: Sir - are you military?

Jag: Nej, vadå?

Receptionisten: Du har den stilen och utseendet.

Jag: Thanks. I guess.

Vaktisen på Ogtong Cave resort: Sir, you have Filipino skin, very brown.

Jag: Thanks, I guess. Hope I can avoid skin cancer.

Bantayan hade sina fördelar men det blev rätt sega kvällar förutom karaokepartyt. Nu har jag tagit mig tillbaka till civilisationen igen. Jag skickade ett SMS till taxichaffisen som jag åkte med för ett par dagar sedan. Det är en kanonsnubbe som nu mötte upp enl. ök.

Han tror inte att han är Niki Lauda!!!

Han försöker inte krydda priset (ca 320 kr for 2,5 tim).

Hans Toyota är ny och fin.

När han hämtade mig vid färjeläget i Hagnaya var han dock rätt blek om nosen. Medan han väntade på mig hade han blivit knivhotad av ett fyllo på ett hamburgerhak. Några filipinos hade dock fått stopp på galningen och chaffisen gjorde sedan en polisanmälan. Tur att det gick bra.

Skönt att känna lite stadspuls igen. Jag hittar bra i Cebu city - utan karta. Väldigt lättnavigerat eftersom gatorna är breda och stan ligger mellan ett berg och havet och det sluttar hela vägen. Jag har 15 meter till stans mest centrala plats! MUMS!

Stan är proppad av sk. jeepneys och deras "inkastare" ropar hela tiden ut slutdestinationerna. Annars är det som vanligt: många som säljer apelsiner vid trottoaren, en och annan gitarrsäljare, ständigt fullt ös på megaanläggningar utanför varuhusen. Hög musik tros locka kunder...

På väg in och ut från varuhuset är det genomsökning av väskor. Suck...

Till helgen börjar en av världens bästa festivaler: Sinulog. Stan börjar redan bubbla. Det spelas musik som hör festivalen till och man ser repititioner och förberedelser inför den gigantiska FESTEN.


Läs mer om Sinulog.


Läs mer om Cebu city.

Kommande program: 11-13 jan. Cebu city, 13-24 jan. Boracay, 24 jan. Kalibo. 25-29 jan. Seoul.

//Anders Thorsell

Floating bar

Bantayan lämpar sig bra för mcåkande. Lugnt med trafik och hyggliga vägar. Har kört runt i omgivningarna under två dagar.

När jag ska hem på kvällen fördedrar jag cykeltaxi eftersom det är beckmörkt. "Mina" chaffisar heter Boy och B-boy. Boy är 18 och hand lillebror är 13. De drar in 100-300 Peso (15-50 kr) om dagen på att köra cykeltaxi på Bantayan. De hänger där turisterna är i hopp om att kapa åt sig en Sprite eller några jordnötter som sidekick till körningen.

Idag besökte jag den flytande baren - en bar som man åker båt till. Ombord träffade jag två svenskar, en tysk och två australiensare.

Imorgon åker jag tillbaka till Cebu city.

//Anders Thorsell

Karaoke

I Santa Fe bor det 2 328 själar och turisterna kanske uppgår till 30 pers. Utelivet är lätt spartanskt. Igår var det några filipinos som frågade om jag ville följa med och sjunga karaoke!

I en liten hydda längs en grusväg fanns en anläggning med mycket dist och eko. Jag sjunger otroligt falskt men rev av "Just can't get enough" och "Wonderwall". Alla skrattade gott. Det samlades folk i alla åldrar på stället. Det dracks och skålades under en rolig kväll. När jag frågade efter toaletten tog ägaren mig med på baksidan och pekade på en palm. :-)

/Anders Thorsell, Santa Fe, Cebu.

Vi har senap Sir!

Hade tänkt åka buss men en taxichaffis kom med en bra deal: 300 kr från Cebu city till Hagnaya. Namnet på taxibolaget var dock lite oroande: Braveheart. Jag grävde fram bilbältet under sätet, chaffisen skrattade och sa, det där behövs bara om polisen kommer.

Det är en resa på cirka två timmar Cabu-Hagnaya. Vi färdades över ön Cebu och till slut kom vi till färjeläget Hagnaya. Där väntade en mindre färja med det grovt missvisande namnet "Super shuttle express".

På tv visades Phils motsvarighet till American idol.

Slutligen kom jag till Bantayan. På dagen var det en mindre fiesta med ett karnevalståg.

Gick på restaurang och besällde kyckling.

- Sorry Sir, we have no chicken.

- Ok, one beef steak.

- Sorry Sir we have no beaf.

- Hmm. Ok, what about the cheeseburger?

- Sir, vi har slut på sallad, tomater, lök, gurka och ketchup men actually we do have the cheeseburger och vi har senap Sir!

Haha. Detta place är basic som f-n. Efter solnedgång är det beckmörkt överallt och det är tomt på folk. Finns bara en internetansluten dator i närheten av hotellet. Har lyckats kapa åt mig en plats där nu.

Kanske blir en tur med mc snart.

Verkar vara sjukt kallt hemma. Ojojoj. Svårt att förstå när man sitter här med klibbig nacke...

/Anders Thorsell, Bantayan island, Cebu, Filippinerna

Cebu

Nu har jag sovit på saken och bestämt mig för att åka till Cebu ikväll. Imorgon den 7 jan. blir det buss eller taxi till Hagnaya och sedan färja till Bantayan island. Looks good!

Torra fakta
Bantayan är en liten ö i Filippinerna som ligger norr om Cebu. Bantayan är en tropisk ö med många aktiviteter. År 2000 hade ön 120 101 invånare. Antalet turister som besöker Bantayan har ökat under senare år.

Foto: Wikipedia

In Brazil we call people like you DOGS!

- In Brazil we call people like you DOGS!

Brassen hade liksom jag fått nog av de extremt störiga bratsen från Australien och Israel som levde rövare på flyget mellan Ko Samui och Phuket. De boxades, hoppade i stolarna och skrek. Idioter!

Drog en kaffe på Phukets flygplats med några ryska hemmafruar. Trots att de inte såg ut att vara mer än runt 23 hade alla tre damerna två kids hemma. Rabota doma! Vi jobbar hemma - we are housewifes in Novosibirsk. Hehe. De väntade nu på flyget hem. Direktflyg Phuket - Novosibirsk. Kultvarning!

Air Aisias flyg Phuket - Kuala Lumpur blev försenat men det var lugnt för jag fick sällskap av en flyplanstekniker från Maldiverna. Han var sugen att turista i Sverige i sommar och jag vill gärna besöka hans hemland (medan det finns kvar). Kanonsnubbe!

Fick bara vila i 2-3 timmar på hotellet i KL innan det blev tidigt uppstigning och flyg till Manila. Ute och kolla läget utanför hotellet nu. Ska hugga mig en matbit.

Lutar åt Cebu imorgon. Ska ta tag i biljettfrågan imorgon den 6 jan.

Hare fint!

/Anders Thorsell